2013/12/30

DIRTY PAWS



"Jumping up and down the floor
my head is an animal...
... The drangonfly it ran away
but it came back with a story to say.
... The Sky wasn´t big enougth for them all...
...But she and her furry friends
took down the queen be and her men
and that´s how the story goes..."

THANKS WALTER

And sometimes, somewhere, somebody makes you feel happy, you don´t know very well why, you neither know why he, it, she has come to your life and may be he, it, she will go soon but you enjoy the moment, the situation, the feeling. What a great moment when you are smiling and the other one knows!

"To see things thousand of miles away, things hidden behind the walls and within rooms, things dangerous to come to... to see and be amazed."


2013/12/27

ME VIERON CRUZAR - FUTBOLÍN


"... Haciendo lo imposible me divierto...
... Le dije a mi coraje
antes que te de calambre
cocíname las ganas que
mis sueños tienen hambre...
...Si mis sueños 
se pelean con la suerte
puede que el fracaso
abra los ojos y despierte...
Y los deseos me vieron nacer,
las estrellas me vieron perder, 
las estrellas me vieron ganar..."

LOS RÍOS DE ALICE


-...Silencio...-

EL VALOR DE LOS SILENCIOS

Silencio es reflexión, es sentimiento, es mirar hacia adentro cuando estás solo, es mirar al otro cuando estás acompañado; muchas veces es soñar, desear, ver más allá, puede ser recordar, añorar, escuchar, callar... El que calla otorga, aunque el otro día leía que "no siempre el que calla otorga sino que a veces no quiere discutir con idiotas".
"El amor que tu me diste es Silencio" decía Bisbal a través de su "ruido".
Silencio es la nada, es el todo, es esa mente en blanco, esa utopía imposible, es respetar, aceptar las decisiones de los demás, como me decían en aquel curso de salvamento y primeros auxilios es la regla número uno: no aumentar el número de heridos.
Silencio es ahora la duda, el no saber y querer saber pero no errar y a la vez querer querer y ser querido...
Magia provoca ese silencio en el lugar donde el mismo se escucha, es el silencio el que los convierte en mágicos, únicos, especiales, y grandes, más grandes si cabe gracias a las personas capaces de destrozar ese silencio y que aún así no lo hacen... o sí...
Silencio es un sueño, un deseo de futuro mejor, compartido o no, pero mejor; es saber del deseo de silencio, es empatía, es a veces un abrazo, un fuerte abrazo cuando más se necesita, saber apartarse del camino para que éste sea más hondo, más profundo, más largo y sobre todo más feliz.

CORAZÓN DE TANGO


"... Yo bailando al ritmo de mi zapatos negros
como una veleta fiel al viento...
y soy, un aprendiz  de sinvergüenza...
Vamos a engañarnos
y dime mi cielo que esto va a durar siempre...
Perderme en tus brazos
tú mi droga más dura."

AMESLARI INOZOA

Seguraski Olentzerori zehozer eskatu izan banio horixe bera izango zen nire eskaera, baina asko konfiatzen dut berarengan eta hori dela eta ez nion deus eskatu, bere esku utzi nuen dena, eta gaur, egun batzuk beranduago ez dakit ikazlari mozkor xamar jator horren lana izan ote zen edo inuxente eguna aurreratu nahi zuen Mari Domingi apetatsu batena.

Kontrakoa pentsatu arren ongi pentsatutako asmo aitormen berezi xamarra harengana bidali eta orduan hasi zen dena, hanka bat maindire azpien egonda jada. Dutxa azkar bat, lurrin pertsonala eta desirek sortzen duten irrifarra. Ok, dena prest. Bakoitzaren berri izan, hitzak, garagardotxo bat, bi, hiru, sei, irrifarrak, apostu bereziak, kanpora ateratzen diren alkandorak, dantzak, begiradak, laztanak, ilusioa, poztasuna... eta... eta anai bat, aita bat, eredugarria ez den hezkuntza, errurik ez duen amona, konzientzia karguak, ilargi ikustezina, ilargi bikoitza, ilargia? beldurra eta tristura. Dena zaku berean, lehergailu bikaina.

Iskanbilatik berriz isiltasunera, jadanik bi hankak ohe bakartian, auskalo noiz helduko den gero bat arte. Ameslari izaten jarraitu nahi dut, inozoa ez, baina ez dakit nola, azken finean lotsagabe izatearen ikastun xume bat besterik ez naiz. Tan solo un soñador que no desea más que convertir el pretérito imperfecto en el más perfecto de los futuros imperfectos.

2013/12/06

BIHOTZ


"gida nazazu bihotz,
hitz egidazu berriz izan nintzen umeaz,
amesten zuenari beldurrik ez zionaz, 
maitatua besterik izan nahi ez zuenaz..."

BIHOTZ BERDE MAGIKOA

Han iskutatuta aurkitzen da, gailurra jo eta jesitsiz gero sentitu dezakezu. Leku magikoa, hain gertuko eta era berean hain urrutiko paradisua, marroi ugari ezberdinez margotuta, orlegi tono guztiez beteta, urez gainezka, ipuineko etxetxoez apainduta. Zeinek esango luke hezi baten beste aldean, hainbestetan libertatea murriztu duten hezi horietako baten atzean, hainbesteko askatasuna aurkitzeko aukera badagoela. Laino tartean dagoen zulo euritsu eta era berean hain argitsua... Artikutza.

Baso artean zaudela, goroldioz inguraturik egonda, hosto marroieko alfombra amaitezina zapalduz edota balkoi natural horietako baten muturrean begiak betetzen dituen paraje ezin hobean erabat murgilduta aurkitzen baduzu zeure burua, ezin ukatu bihotzak nora eramaten zaituen, pertsonetara; Horixe, begi aurrean daukazun guzti hori, egia bihurtzea eragin duten norbanakoaren barruan dauden pertsona orok. Haiek, jakina, ez dute sortu begibistan dagoen paradisua, ez, baina beraiek eragin dute, eraiki dute, hura sentitzeko ahalmena.

Eta haritik tira eginez, ohartzen zara (letra larriz), sentitzen duzu (letra larriz ere), ahaztutako edo konturatu gabeko nahia eta desirak bertan daudela, ametsak bizirik dirautela, bihotza askotan, gehegitan, entzun ez arren, taupadaz-taupada bultza egiten zaitula, izatearen arrazoi nagusia badela. Kanpo handitadun horren barnean murgilduta, norbanakoaren barruko txikitasun handiak harrapatzen zaitu, besarkatzen zaitu, eta horixe da hain zuzen nahi duzuna, besarkada bat, behar duzun hitz horren soinua, ikustea desiratzen duzun irrifar imperfektu perfektua. Naturak sortutakoa ere pertsonok egiten dugulako handi.